Ville skriva stelnat blod
sjunga forsar dansa vindar

där i inseglet förvarad

förglömda hår
tjocka kindben höga

förlorade åt avskrädeshögar

blå där i det fria. Så blå att
isen kyler märgen

där blått inte enbart är blå

något annat

Som om en dans mellan val
inte längre kallades för dans


Som om indianblod letats in
i soldater blå. Som om jag var
den där kvinnan utanför ser in
genom buffelskinn hur elden
värmer släkten skyddar


letar efter döda barn skriker
efter gudar

vi som övergavs vi som aldrig valt
och när vi valde övergavs.

Vi som föll så långt vi kunde falla
för att fallen var vår enda väg

vi rädda längtande människor

vi blå vi vackra stolta stora


blå. Vi väldigt sköra vi väldigt små.