en armlängds avstånd
är lagom

längre bort
blir ensamhet

och närmare
då skulle man se



att livet ligger där



insopat
under



ridån,
den där yttre
perfektionen



framför inre
förträngt
och stängt


men med handen mot världen
kan man aldrig leva



[tro aldrig
att hon inte vet det]