Jag skriver...

för att jag vill uttrycka mig. När orden flyter upp inom mig vill jag fånga dem, se om de har något nytt att säga mig, när de kommer upp i ljuset.

Det är kul med ord. Med text. De lär en något om livet. Eller så kanske de inte betyder någonting alls.

Ord är viktiga. Utan dem blir allting så mycket svårare. Kommunikationen liksom brister.

Fast ibland är de faktiskt överflödiga, eller kan till och med ta udden av en helig stund. De faller pladask. Känns torftiga.

Jag skriver...

för att jag vill. För att jag måste uttrycka mig.