järnöga
sjööga
är skrudat i
röda slöjor
marken blöder järn
ur drakvingars
sargade
oseende bröt
vingbladen
såg ej drakarnas
värnande
huru de bredde ut vingar
över piskrappen
hon
med nålen
sitter vid stranden
helar vingarnas
färder
ringblommor sluter kretsen
kring
ansiktet
ditt ansikte
har jag skådat
ansiktet steg ut
ur
tidsdimman
sköljdes i floden
av intet
detta är ej det ansikte jag såg
detta
ansikte är
klarnat
våra linjer är icke
gjutna i varandra
vit stiger flamman
i mina händer
i gläntan
synes
milan
pyra gråtöcknad rök
hans återhållna
smärta
hon
hans älskade
såg han vandra
ur bilden
ut ur hans blickfång
hans mantel är nu fransad
stelnade tårar
hålen av svärta
blir allt större
allt grövre
hon viskar i tempellunden
tänd glöden
hela din mantel
med ditt liv
hör
livsnyckeln
nyckeln
klirrar
föll ur
guckuskos
haltande
tjärnen
sträcker fram hand
stödjer guckuskon
lägger nyckeln
i bergets förklädesficka
bäddar mjukt med mossa
däri
röres en droppe
regn
dina händer
kände jag aldrig
kanske var de
stängsel
kanske var de
längtansord
menhirer
stå i ring
dina händer är
triliter
broar
valv
höljande
altardukens vita
gryningsmoln
dina händer
kom aldrig i dagen
i natten vaggade de
mina
än sänder skogarna dofter av liv
fuktad är vägen
av kommet regn
ur gräset
ur skogen
hoppar lövgrodor
barnet ler
ögon skärps
hoppar i vägsjöar
pärlor virvlar
bäcken är bäddad
i hjärtblad
kaveldun
bidar ännu tecknet
blå fjäril landar
i barnets hand
vägtistel
nynnar regn
du
kom ut ur skogen
stigen
ur sjön
smygande steg
godsteg
jag känner din närhet
skymtar en rörelse
du lägger din hand
mjukt
på min axel
till avsked
en gång
slöt du dig
tätt intill min rygg
din hjärtvärme
nära
så stod
vi
sakta lade du dina armar om mig
en ring
en solring
hem
hemma
du slöt mig tätare in
läppar snuddar
min
halsvrå
så
stod vi
i en vacker stund
alltmedan sjön glittrade i vassens händer
du lyfte bladet
kastade stenen i vattnet
ringarna
rörde vid
fingrar
en sjöfågel spräckte ytan
varvid
vatten strömmade ur mina händer
spegeln
flög in i molnkammens
röda sidenskrud