sjööga
är skrudat i
röda slöjor



marken blöder järn

ur drakvingars
sargade




oseende bröt
vingbladen


såg ej drakarnas
värnande

huru de bredde ut vingar
över piskrappen




hon
med nålen

sitter vid stranden


helar vingarnas
färder



ringblommor sluter kretsen

kring
ansiktet




ditt ansikte
har jag skådat


ansiktet steg ut
ur

tidsdimman


sköljdes i floden
av intet


detta är ej det ansikte jag såg


detta
ansikte är

klarnat


våra linjer är icke
gjutna i varandra



vit stiger flamman
i mina händer



i gläntan
synes


milan
pyra gråtöcknad rök


hans återhållna
smärta

hon
hans älskade


såg han vandra
ur bilden

ut ur hans blickfång


hans mantel är nu fransad


stelnade tårar
hålen av svärta

blir allt större
allt grövre



hon viskar i tempellunden


tänd glöden

hela din mantel

med ditt liv


hör
livsnyckeln


nyckeln
klirrar


föll ur
guckuskos
haltande


tjärnen
sträcker fram hand
stödjer guckuskon

lägger nyckeln
i bergets förklädesficka


bäddar mjukt med mossa


däri
röres en droppe
regn



dina händer
kände jag aldrig


kanske var de
stängsel


kanske var de
längtansord

menhirer
stå i ring

dina händer är
triliter


broar
valv

höljande
altardukens vita
gryningsmoln



dina händer
kom aldrig i dagen

i natten vaggade de
mina

än sänder skogarna dofter av liv



fuktad är vägen
av kommet regn


ur gräset
ur skogen


hoppar lövgrodor


barnet ler
ögon skärps


hoppar i vägsjöar


pärlor virvlar



bäcken är bäddad
i hjärtblad


kaveldun
bidar ännu tecknet


blå fjäril landar
i barnets hand


vägtistel
nynnar regn




du
kom ut ur skogen


stigen
ur sjön


smygande steg
godsteg

jag känner din närhet
skymtar en rörelse


du lägger din hand
mjukt

på min axel

till avsked




en gång

slöt du dig
tätt intill min rygg


din hjärtvärme
nära


så stod
vi

sakta lade du dina armar om mig
en ring
en solring


hem
hemma



du slöt mig tätare in
läppar snuddar
min
halsvrå

så
stod vi
i en vacker stund


alltmedan sjön glittrade i vassens händer


du lyfte bladet
kastade stenen i vattnet


ringarna
rörde vid
fingrar



en sjöfågel spräckte ytan

varvid

vatten strömmade ur mina händer


spegeln
flög in i molnkammens
röda sidenskrud