Likblek spegelbild
Jag skulle vilja vara en rad i dig, medan du ser rader av mig.
Vi har båda någonting som påminner om varandra, men din existens tillåter dig inte att jämföras med någonting annat.
När jag ser dig inifrån gör du det utifrån.
Någonstans vid meningens slut tappar orden sin rätta betydelse då du tar död på min andedräkt.
I landet där fantasin inte får fritt spelrum tappar jag fotfäste, du blir inte längre mottaglig för mig.
På ojämna kullerstenar söker du dig fram medan jag fångad i en tidskapsel nyktrar till i din skugga.
Jag har för länge sedan stupat i slaget om mig själv.
Kanske stämmer det att boken utan skrift har förmågan att leva längre.
Jag är istället en del av framtiden.
Jag ser den framifrån.
Eftersom att den sedan länge är dränkt i det förflutna