Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

http://www.youtube.com/watch?v=JQ4wX76_oMI

jag hörde att du lämnat byn
och aldrig skulle komma tillbaka
jag hörde om dig alldeles nyss

medan du
du är redan i jord

jag fumlar i min almanacka
vad gjorde jag den dagen
jag måste veta
vad jag gjorde den dagen

jag kan väl inte ha skrattat
medan du låg och dog
gud förbjude
att jag skrattade på hela dagen

minnen väller över mig
som snöras över glatta tak
jag tyngs under dem

jag ringer dig
du svarar
vänligt lovar du att ringa upp
så snart du kan

jag ringer igen
och igen
tårar rinner och jag ringer
det är din röst
men du ska inte
du ska inte prata mer med mig

du gjorde ett avtryck i denna värld
en stort jädra avtryck behagade du
att lämna efter dig
som jag nu snubblar runt i

jag vill träffa dig igen
kan vi bara vara överens om det?

love




Fri vers av Tillbringaren
Läst 301 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2013-08-10 20:38



Bookmark and Share


  petter rost VIP
Så vackert och så förb. ont det gör att läsa. Du skriver i en alldeles makalöst flödande rytm, hela vägen, även om redan de fem första raderna slår undan fötterna på mej. Jag är inte stabil när jag läser i mej fortsättningen...
2014-03-11

  Anya VIP
Stark text med en fin närvaro i hur man kan tänka när någon går bort. Bra!
2013-12-03

  aol
så berörande
2013-12-02

  pixter
En smärtande känsla du förmedlar så bra... om denna förvirring och känsla av overklighet som döden skapar..
2013-08-19

  Ingela Svenson VIP
Om livets relativa korthet, och dödens oåterkalleliga slukhål, hur det berör oss!
2013-08-12

  Lars Hedlin VIP
Berörs i mitt inre!
2013-08-11
  > Nästa text
< Föregående

Tillbringaren
Tillbringaren