B ryssel är en stad utanför Örebro. Örebro som i sin tur är belägen utanför Hamburg är förstås en cykelvänlig stad. Det betyder att cyklar i just den staden är extra vänliga mot användare av cyklar. Även cykelbanorna är vänliga mot användare som cyklar via dem. Att åka där på EU-moppe, moped, minimotorcykel eller Messerschmitt nattjaktplan är dock inte att rekommendera. Det uppstår så lätt trängsel att lågsniffa över cykelbanor med fordon avsedda för ett något högre upp befinnande sig luftrum.

R yska posten låter sig lekas längs och kring kräftbordet. Jägarhatten full av flugor och drag, fiskarkepsen full av lukt från skogen och lingonplockat. Ett rejäl skyfall påminner om 007 och en handfull inlagd sill är heller inte det sämsta för en sjungande dalmas i akt och mening att hylla supens förtjänster. Regnet är alldeles välkommet för såväl gästgiveri, kor på ängen samt minnet av flakmopedens uppfinnare. Inte heller potatisbuskarna i slänten mår precis illa av några salta stänk. Det vet man ju hur populärt det är med buskpotatis till kräftornas dillkronor. Dillkronorna behöver kräftor som krydda för att smaka gott på tungan. Att därför kalla borden för kräftbord har alltid varit en god gåta att sätta händerna i.

Y stra Brysselbor skalkar gärna av sig i solen utanför Örebro, det mesta är förstås osadlat i veckorna. Vill du rida ranka för att hästen är en planka eller så rider du en kille som riden bli ville. Kanske av en upphetsad och lattjo tös, som ville både älska och se på teve samtidigt för att det var ett program med musik och hon inte kan tänka sig att bara göra en sak i taget. Somliga människor vilka bor i den staden söker sig ut till ett stall och rider en häst eller kanske en åsna eller kamel. I en del fall har någon fått för sig att rida på en ko som stannar ibland för att beta litet gott och saftigt gräs. Mjölk kommer ju ur kor, in med gräs i ena änden och ut med mjölk ur andra änden, praktiskt för den som vill jobba med djur och har en hel ladugård att sköta på just som eget vis.

S omliga går med trasiga skor och andra går barfota. Som mariga Marita exempelvis, hon gillade att gå endera dagen eller säsongen med bara fötter på ej asfalterade vägar. Du vet sådana där med en eller två strängar av gräs och så sand, stampad och solbelyst jord och kanske pytteliten grusig storlek, även kallad småsten. Även någon som heter eller kallas för Sten eller Stene, kan tänkas ha vandrat på sådant underlag. Alltså inte bara Bosse, Britta, Lasse och Anna eller en och annan hund. Personligen tror Britta och Lasse att hundar är mer förtjusta i gusiga vägar 'på landet', än asfalterade vägar som kan fås att spricka och bli potthål i, för att det är en kall vinternatt och när regnet som fallit blir till is och utvidgas, spricker asfalten och bildar som skåror i marken. Grusvägar är ju redan i småbitar och spricker sällan, fast regnar det så bildas förstås gropar och ojämnheter. Grusvägar behöver inte sandas heller och vilka mysiga skidspår där kan bli och vara om vintern.

S andstränder kan vågor ses och höras vatten skvalpa mot och ibland kan du få se en brygga, lagad och väl underhållen eller gammal och halvrutten. Med rep längs med istället för staket och räcken. Där räcker det med enstaka stolpar i trä eller metall, för att genom ringande hål förses med rep att hålla sig i för att inte ramla. Om det sitter rep på olika höjde, kan människor av litet olika höjd ta sig fram där, hållandes i repet eller hålla någon följare i hand. Är repet gjort av tvinnade slanor, kan du förstås få flisor i ögonvrån av att titta för länge på det. Ibland befinner sig Hans och Greta på stranden för att titta på när människor solar eller badar, går till och från skilda ställen för att någon säljer, godis o glass eller någonting att äta och dricka.

E jderdun kan någon finna i täcket, kudden eller på en eller annan fågel. Dunet sitter där för att fullgöra någon funktion. På fåglar brukar fjädrar finnas där för att underlätta flytande eller 'bra att ha' mot kyla och för att utan dessa fjädrar skulle fågeln ju vara naken och inte kunna skyla sig mot nyfikna blickar. Var och en som någon gång fått syn på en hönsfågel och fått för sig att det är en Ejder, har nog bara förväxlat land med vatten. Mälaren exempelvis liknar ett vattendrag som liknar en eller annan 'skitlång' sjö, men trots likheten med en sjö, den 'sitter ihop' med Östersjön, Som inte heller är en sjö, trots namnet, eftersom Östersjön 'sitter ihop' med havet vilket benämns Atlanten.

L ångt om länge kan Nettan och Niklas längta efter jultiden, då det vankas snö och is, om en kanske bebor en plats som Umeå eller Kramfors. Det finns platser som är mer eller mindre städer och räknas ibland som att 'åka in till staden' från mera lantlig miljö. Trots att Tärnaby är en liten plats i Sverige, kan det tänkas mycket väl att någon som bor i Göteborg eller Solna, hört talas om den byn. Det är en liten by i och för sig och inte långt från gränsen till Norge heller eller Mo i Rana. Där finns exempelvis Joesjö med en getfarm som var i full verksamhet från tid till annan och där det gjordes getost och var 'tillhåll' för såväl ung som gammal, hög som låg och där det ibland kunde fås vistelse stundom mera sommarhalvårsvis.
Julen är en högtid som 'lånats från hedningarna' till att bli en kristen högtid, då släkter och familjer samlas, för att käka och vara i symbios med varandra. Men istället blivit en mer och mer prylsamlande, grälsjuk och farlig högtid att samlas kring. Där förutom mat och gräl om prylar blivit hög tid för utryckningsfordon, räddningskår, att ha mycket att stå i för bråk, brandrisk, slagsmål, supande, misshandel och mord att äga rum och utspela sig. (Själv firar jag inte jul, utan mera då nyår istället. Här märker jag att jag börjat tänka med lätt värmländsk brytning, trots att jag bara gjort korta besök där i augusti vissa år) Kring jul kommer i och för sig min favorit Tomten i visst svang, kring prat och önskningar till varandra om en underbar tid där vi leva skall.

K natter från mopeder och motorcyklar har en ju hört om till leda, sedan de alls förseddes med ryttare, motor och illaluktande avgaser, vilka somliga int kan få tillräckligt av från april till sent i november. Så länge det finns barmark finns det annat ljud i skällan och med olika dialekter i ett och annat tänkande huvud, är ens eget språk ingen dialekt och mera istället något mysmärkt för utsocknes tomtar. Men det är väl som att syssla med egna aktiviteter, 'har en Lukas en gång provat på det, så vill en Britt bara göra det igen och igen'. Som att simma, åka skidor eller cykla ungefär. Förutom det så vanebildande spelet Schack. Det borde finnas varningsskyltar kring vissa spel. Det finns klubbar och föreningar och stundom kan någon ses plocka fram bräda och pjäser även. Fruktansvärt helt enkelt. Även en annan kan kännas hur det börjar rycka i kroppen så fort någon nämner eller antyder en aktivitet som skall vara till för att framkalla underbara känslor.

Å terfall har en ju hört talas om. Åter kommer sådana saker som väder och kläder eller prassel, tissel och tassel om fram fall eller vanor och ovanor. Själv har jag hört talas om elände med lusten att syssla och pyssla. Det är en växande 'industri' som är till mest för avvänjning eller åtminstone paus, så fort något fås att som 'gå över styr'. Det lär finnas människor som skrattat ihäl sig. Men aldrig har jag hört talas om någon som krattat ihjäl sig. Människor samlar då på många olika saker, från löv eller blad eller nycklar eller upplevelser. Kan en bara som tänka sig. Nej, nu är det allt dags att ta medicin mot lusten att haverera eller krevera samt hos någon lustfyllt kampera.

L usten att härbärgera olyckan med att exempelvis göra sig illa för en stund, genom att slå tån i en möbel, råka komma åt med armbågen i veka livet på någon som har väl utvecklat den så populära sporten 'stå i vägen', har alltmera kommit i ropet stundom. Den har aldrig riktigt svalnat och blivit som i krympande, men dalar har någon expert på området kunnat iaktta i Avkrokenborg. En plats som en kartritare har haft svårt att helt lokalisera. Det verkar vara antingen så att den har en fallenhet för att förflytta sig eller så finns den 'litet här och där' samtidigt. Någon har hört ryktas om att den finns på flera platser i en stad, såväl här som där, vid tidpunkter som någorlunda sammanfallit och även att dessa märkliga fenomen velat utmynna i stora som små konflikter. Det är nog bara någon som förväxlat skärmytslingar med uppblossande strider av och till. Trott att även i krig kan det hända sig, precis som i mera vilsam sjukhusmiljö, något som borde ha kunnat vara, eller för den delen utebli, ha utvecklat sig till 'det mera oväntade'.
Andra har velat ha det till att 'storm i ett vattenglas', inte bör förväxlas med stormbyar eller skillnaden mellan en stad som Stockholm och en stad som Karlstad, en vanlig dag omkring klockan elva på Storgatan eller Stora Hotellets inbokningsdisk.


(Texten har legat av sig i utkast sedan 2013 08 10)

(Om bilden.
Överflödiga kommentarer, vilka i egentlig mening inte kan intressera någon.
Det är därför även ogebripligt varför du ens läser det tillägget.
Det är i och för sig så att blomkål ej är brysselkål, eftersom blomkål likt vitkål i så fall skulle ha blad, vilket vitkål har medan blomkål är i avsaknad av.
Svenska är i många fall ett 'beskrivande språk', vilket inte är fallet här.
Men i vissa fall är det som sagt bara ett ord, ekorre är ju ingen orre eftersom orre är en fågel.
Även ekoxe är ingen oxe, oxe är ju likt en ko, ett nötkreatur.
Även 'jordnöt' är ju ingen nöt likt nötter, utan tillhör biologiskt sett, tillhörig 'grönsaker', vilka i sig inte alltid är gröna, men där har gröna blad eller grön blast.
Morötter är ju från början lila och har av mer 'kosmetiska' skäl odlats fram som orange, det vill säga brandgula)