tröstlösa

där luften är alltför tung, järnkrona nitad över tinning och ögonen bränner av sömnlösa nätter för jag tänker

alltför mycket känner alltför

dystert. Suger musten ur min bröstkorg en tunn fernissa, papier-maché fragil över smärtande krater

ödsligt skrovlig yta. Svart och ful. Skövlad av lust. Han vadade in i tanklöshets träsk ett vilsamt dis 

och priset var värt precis inget för någon annan än mig.

Mitt hjärtas slag ekar genom kroppen som om det minns

hur det kändes.