Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Variation på ett tema efter Emily Dickinson


CVXII

En ensam hand som klappar,
i mitt tomma skal till bröst—
kan eka högt och långsamt,
men ändå vara tröst.

Den hand som sedan slår,
för vrede och för hämnd,
bör tänka på dess motsats,
och aldrig slå igen.




Fri vers (Fri form) av Hampus Byström
Läst 274 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2013-08-14 21:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Hampus Byström
Hampus Byström