Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Så jag fick gå ensam



Jag vandrar planlöst genom livet
Bryr mig ej om tid och rum
Jag färdas stigen övergiven
Kroppen sviktande och stum
Om hemmets värme vet jag intet
Blott ekon från en svunnen tid
Och kärlekseld har plötsligt falnat
Kvävd av lögnerna däri


Så jag fick gå ensam
Kvar fanns ingenting
Hånskratt ekade från horisonten
Himlen slöt sig runtomkring
Om den skulle falla
Och dränka mig i svart
Skulle allt bli bättre
En ändlös, stillsam natt?


Jag vandrar under skuggan
Den kallar på min själ
Det svarta hålet inombords
Vill frodas ovan där
Ljuset bleknar sakta
Mina andetag dör ut
En obesudlad skymning
Ett vackert, sällsamt slut





Bunden vers (Rim) av anathema VIP
Läst 356 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2013-08-16 16:24



Bookmark and Share


  Nina.H
Berör och känns djupt.. du
skriver otroligt starkt och bra!
2013-08-24

  Katinka VIP
Vad bra! Påminner om Hjalmar Söderberg eller Bo Bergmans diktning.. Skulle kunna vara en prolog eller Arvids röst i Den allvarsamma leken.
2013-08-16

  Robin V
Berörande! Och fina rim! Applåd!
2013-08-16
  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP