När jag vandrar långsamt om nätterna,
med tankar som flyter,
ligger dagg samlad i hopar om två,
och blomman sig knyter.

När jag sedan kommer till skogsbrynet,
så är fåglarnas sömn,
på sina grenar högt uppe i träden,
likt en fantastisk dröm.

För att inte störa deras vaka,
går jag så stilla fram.
Mörkret döljer min närvaro, tror jag.
Jag lutar mot en stam.

Jag tänder en cigarett som glöder;
tänker över livet.
"Din kärlek är förlorad för evigt"
står i månen skrivet.