Vi satt där i kyrkan. Väntade tungt. Väntade sorgen.

Men sorgen fanns redan inbyggd i korgen av bröst. 

Bröstkorgen svällde.

Jag andades tungt, men ut kom aldrig luften. Ut kom en stilla en suck.

Någonstans flög den fågel jag sett i ditt hjärta.

Genom rundbågat fönster.

Pärlemor av musiken du skrev

ut kom fjäril 

fladdrande i ljuset

Sakta jag smeker kistan så vit, ger dig min tår.

När jag blundar ser jag, hör jag, ditt porlande smittande skratt.

Stunden har kommit för ett farväl. 

Tyngden läggs i mitt innersta. Innersta rum av minnen.

Minnet min vän har vi långt framöver, sov lungt, sov tryggt.

Vi möts ju i lyrans blomstersal, av toner så mäktiga.

Stjärnskott ur himlen du fann

gnistrande toner

speglas i hjärtat

Wollemia 2013-08-17