I augusti stannade klockorna—
jag stannade med dem.

Urvisaren kröp som en mask
över klockans ansikte
och självdog sedan.

I augusti flöt humlan förbi—
jag flöt med honom.

Hans vinge slog som en trumma
över den ludna ryggen
och spolades bort.

I augusti frös himlen—
jag frös med henne.

Hon knakar och sjunger som
en nyfrusen is vilken
suktar efter smält.

I augusti brast barriären
mellan dröm och verklighet.