Du och din skugga

är spårlöst borta

jag håller din trasiga penna i min hand

skimrande bläcket är som svarta tårar

det talar till mig på sin tysta dialek

ljuset är släckt

du far tillbaka till första sida av min egen saga

där du var min prins

och jag din prinsessa

minns dina kärleksfulla ord

din poesi

din omtanke

du skrev mycket till mig

omfamnade mig med ord, pensel, teckningar

i tystnad

du lär mig mycket

och livet jag har nu

är ditt skapande.