Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
...


Maktlöshet och Förtvivlan

MAKTLÖSHET och FÖRTVIVLAN vandrar tillsammans
Två vänner till mig så sakta där går
Hand i hand de vandrar på min väg
Deras närvaro förnimmer jag starkt
Deras frånvaro jublar jag åt i tysthet
Ibland de skrattar ibland de gråter

Ja MAKTLÖSHET och FÖRTVIVLAN mina vänner är
De på hela min tillvaro sätter sina spår
När jag faller skrattar de åt mig
När jag kämpar vidare ser jag deras hatfyllda blickar
Kämpa vidare måste jag verkligen det
Ja är väl det korrekta svaret
Men orkar jag verkligen det

Är det inte bättre att ge upp min kamp
Låta mina vänner MAKTLÖSHET och FÖRTVIVLAN styra
Förr eller senare måste någon förlora
Jag eller mina vänner vems krafter sinar först
Jag faller mina vänners skratt ekar bakom mig
Orkar jag resa mig ännu en gång

Tårarna faller nerför mina kinder
Mina vänner står där och ler
MAKTLÖSHET och FÖRTVIVLAN vänner till mig är
Vänner som styr mitt liv med ett järngrepp

Jag böjer mig för deras makt
Med tårar i ögonen jag vänder och går
deras hånskratt i hjärtat ekar och skär




Fri vers av Maria Sundelin VIP
Läst 467 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2013-08-22 23:23



Bookmark and Share


  den nakna poeten
det är en stark upplevelse med djup smärta i dina
ord som berör mej starkt och plågar minna känslor
av din känsla i orden av situationer i livet man har
gått igenom dina ord borrar sej igenom bröstkorgen
och rakt in i hjärtat som krampar minna nerver på
obehagligt sätt ör när man förtvivlat tappar allt som
har betydelse i sitt liv och inget hjälper när båda har
rätt när båda har fel och fel och problem skylls i vrede
i ställe för att lösas då känner man maktlöshetens öde
hur den stora kärleken blir ett smärtsamt långt farväl
som man plågsamt vägrar se i ett liv av två förnekelser
i en kärlek som inte finns kvar är det rädslan att hon han
ska bli lycklig med någon annan jag vet inte men det är
förtvivlan i maktlösheten av kärleken som man ser men
som inte längre finns kvar en dröm i verkligheten jag
känner din smärta även om min egen upplevese var en
annan så är min smärta förtvivlan i maktlösheten
av något man inte vill se det tar tid och något man får
lära sej leva med för man glömmer aldrig känslor dom
sitter i kroppen för alltid kopplat till våra minen dom kan
förträngas djupt så man glömmer men kan komma till baka
på en sekund av våra sinnen syn lukt smak ljud som relaterad
musik jag tycker mycket om det sätt du skriver på du är unik
stark modig ärlig jag känner varje rapp av dina ord när du
håller i piskan varje ord du rappa på pappret känner jag
smärtan du får mej at blöda starkt du är duktig med
din penna din udd är vass och förgylld av starka känslor Bravo!
2013-09-23

  lodjuret/seglare VIP
Det var ord och inga visor! Rätt upp och ned beskrivning av hur just en människa kan känna i sin litenhet, i djupet av sin själ. Tvenne liljekonvalj förtjänar texten.
2013-09-19

  Magica VIP
Den här gick rätt in i hjärtat, smärtsamt att läsa...
2013-08-24
  > Nästa text
< Föregående

Maria Sundelin
Maria Sundelin VIP