Solblind
Vaggad av havet på en ack så vikande luftmadrass för jag drog visst ur ventilen med vilje i den sekund land försvann ur bild som en mycket going under i privat lågbudget Titanic style kroppen har ännu inte fattat galoppen utan är fortfarande fast i sin förvirring i det att värme gassar uppifrån men ändå luften dallrar fridfullt över horisont och det enda jag behöver nu är stirra in i solen tills hornhinnan ohjälpligt ärrats den var ändå aldrig något att ha.
Jag brukade drömma, hur jag räddade någon men aldrig längre. Drömmarna dränerades alla vaken i någon annans rosa dis hopsjunken stelnande massa en krympande bur och mitt hjärta tassar solkigt minfält klibbiga trådar krampande revir i marknadsgodis Sumpmark vart jag vände mig. Osunt. Jag är led, jag har aldrig haft sötsug, jag var ändå alltid besk eller
Spelar ingen roll. Det sades mig man kan bestämma sig att bara glömma och jag förstår att allt därefter bara var smulor att förmodat trösta -
det mest nedlåtande i hela charaden.
Fri vers
av
C3H5(NO3)3
Läst 500 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2013-08-23 09:40 |
Nästa text
Föregående C3H5(NO3)3 |