du hade ett smycke

en symbol jag inte sett förut

den påverkade mig

smärtsamt

blev jag medveten

om mina brister

jag försökte se

förtjänster

hos mig

såg jag

inga

men dina

var de enda

som betydde något

och det spruckna trädet

bäddade åt oss

där öppnade du dig

jag försökte ta emot

men också ge

du lät mig tränga in

se ditt innersta

ditt väsen

framträdde mot mitt

tillsammans

lärde du mig

att vi

kan låta maskerna falla

du lät mig förstå

att brister falnar

då