Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

tysta mig

jag driver iväg genom
nattens dyningar
svävar över stadens tjut
andas ut min andedräkt
som vitfläckiga
moln av frost
som fryser fast sommaren
i ett hjälplöst skratt
och jag tänker på dina lår
på sjunde våningen
omslingrad av minnen
från den tiden
då det var jag
som stönade ditt namn




Fri vers av Sebastian Noll
Läst 346 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2013-08-27 01:23



Bookmark and Share


  Engel
Stor poesi.
Jag önskar att du inte slutat skriva.
2021-10-21

  Agnes Scott
det är något magiskt över den här dikten, nästan skräcklikt vackert.

2013-08-27
  > Nästa text
< Föregående

Sebastian Noll
Sebastian Noll