Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hos dig har tiden stannat





Hos dig har tiden

liksom stannat




tapeterna har gulnat

och dammet ligger tjockt

över dina möbler

som bär spår av åren...




solen letar sig förstrött in

genom spetsgardinen




din hand smeker

den röda pelargonen

som jag hade med mig...




så fin säger du...så fin

men din blick är

långt borta




med vemodet

som en tyngd

över mina axlar




stänger jag

tyst din dörr


du märker det inte

för ingen kan

längre helt

tränga in i din värld




Fri vers av Michaela Dutius
Läst 437 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2013-08-30 15:43



Bookmark and Share


  Maria T
Du tolkar det svåra så bra
med dina ord
2013-09-10

  anits VIP
Berörande och mycket tänkvärt skrivet
2013-09-08

  Larz Gustafsson VIP
Demens?
2013-09-07

  Maria Sundelin VIP
Ja, detta är en tung sorg
2013-09-04

  Åse Tropp VIP
Vackert avslöjande och brutalt!
2013-09-04

  Piann VIP
En mycket fin och tänkvärd text.
2013-09-01

  ResenärGenomLivet VIP
Mycket fin beskrivning av den vemodiga känslan...
2013-08-31

  lodjuret/seglare VIP
Mye känslor här, finstamd och med en önskan om att kunna läsa en fortsättning.
2013-08-30

  stig wikman
UNDERBART
SKRIVET.
MICHAELA.
APPLÅD.
2013-08-30

    ej medlem längre
Vackert... får verkligen en bild framför mig.
2013-08-30

  Lars Hedlin
En mycket fin text!
2013-08-30
  > Nästa text
< Föregående

Michaela Dutius
Michaela Dutius