Otåligheten är för stor
Bokstäver, meningar och sidor flyter ihop och rinner över golvet, försvinner ut genom balkongdörren ifrån vilken vi ser allt
Längtan fäster min blick i värmeljusen och jag ser inget annat
Bara denna otåliga längtan
Både puss och kram och åh och vånda
Jag våndas, för jag vet inte
Vet inte hur jag ska få dig till andra delen av min säng, där du ligger när jag går och lägger mig inatt
Där jag vilar min öppna hand och stirrar ut i luften, föreställandes isiga ögon i vila
Vet inte hur jag ska få servera dig kaffe ur min kaffepress som jag kanske har köpt bara för att du kanske vill ha
Vill du ha kaffe på morgonen, serverat av en rödhårig tjej sittandes i en vit fåtölj när du öppnar ögonen?
Jag vet inte
Jag bara stirrar in i värmeljusen som för länge sedan brunnit ut
Håller lite tafatt tag i den tomma boken i handen
Sitter där i min vita fåtölj och sätter tillit till karma, krockar och kolossal tur
Sätter tillit till att allt blir som det är menat
Att man längtar efter mening
Att du
Frågar något relevant som gör att vi kan träffas