Pronomina har mångfasetterade böjningsmönster och -regler.
Ofta sägs de ersätta något annat ord, men denna beskrivning är något inexakt.
De syftar bakåt eller framåt i kontexten.
Att dra sig ur ett pronomen
[vore det bättre att inte dra sig framåt?]
som ett långsamt avstånd utan punkter
skingrar sig sakteliga den sköra mystiken
meningen avslöjar sig med pompa och
ståtliga tennsoldater utan moralknivar
som på
fullaste allvar tror gott om rostiga spik,
oägda cykelpumpar eller ingenting alls*
men det ska bara bytas grejer med andra
fram-->
och tillbaka<--
fram-->
och tillbaka<--
och fram-->
till början<-->
för nu ska det bytas grejer med varandra
fram och
tillbaka och
tillbaka och
fram och
när sedan tankarna om en skimrande tandemcykel visar
sig vara ett pronomen
ställs en något beige container upp vid en oviss utgång
för att bli återfunnen
[*eftersom tömda ord inte kan dräneras
ställer sig syftet ofta frågande till meningen]