Jag söker mig genom min egen förtvivlan.
Ensam i mina tankar..
Bär på en saknad, en djup smärta...
Allt jag drömmer om är för långt bort..
Allt jag vill finna är en plats utan tomrum..
Ett ställe att finna ro med stor glädje..

Att känna sig förstodd på en bergskant över havet är inte vad jag vill.

Mina tankar snurrar och jag känner mig förvirrad.
Vill en sak och en annan..
Kärlek försvagar mina val..
Blir tveksam på mig själv för att vara ifrån gör för ont..
Mitt hjärta blöder och med den rinner mina tårar..

Hur ska man kunna veta vad man vill?..

Har för många drömmar och för många hopp.
Allt jag känner för är att slänga mitt liv åt sidan och låta tårarna ta över..
Vill känna sorgen för det är det enda som inte kan ändra mina val, bara sakta ner dem..
Himlen är inte lika ljus längre..
Glädjen jag bar på gömmer sig bakom min skugga..
Livet jag önskar är fängslad och utan nyckeln är den glömd..

Allt jag förstår mig på i mina tankar är min förtvivlan...

Vill veta och vill göra något åt allt..
Allt står still och mina allt för många tankar snurrar..
Det som omfamnar mig nu är mitt egna mörker.
Mörker skapad av en stor sorg och mycket smärta längs en vilsen väg..

Ju mer jag gråter, desto mer borta är min personlighet..

Allt mer sorg, desto mer ondare smärta..

Tårar som svider och blinda ögon..

Vad ska man ta sig till..?
Jag vill ha svar och en öppen dörr..
Vill känna att allt blir bra..

Hur mycket jag än skriker är det bara jag och himlen bortom allt som hör..
Blodet rinner inom mig..
En känsla som om jag var uppskuren..
Blottad för allt och ändå inget..

Ett sista andetag, en sista tår, ett sista sår..
Förtvivlad men med ro då havets kraftiga strömmar omfamnar hela min kropp en sista gång..

Något jag önskar i stunder som denna..
Även något jag aldrig kan..
Kärleken jag åtror och vill för alltid ha i en stor kram är också den som räddar mig..
Men min förvirring kommer alltid vara kvar..
För det är kärleken som gör mig så osäker..

Vill inte vara ifrån..

Kan inte världen bara förminska..
Bli en söt liten planet i universum..
Eller så måste vi göra val och samtidigt gråta varje dag..