det avlövade trädet

knackade rytmiskt

vindsfönstret

öppnade jag lite på glänt

lät de frusna resterna av dagssol

krypa in

stoppas i byrålador från förr

när jag vände mig om

låg generalträdets gyllene eklöv

intill spegeln

där hade det även placerat sina

ögon

för att slippa höra

när grannarna älskade

musiken som spelades

var försenad

den saknades på festen

inne i stan

stod

allt stilla

ett fruset ögonblick

brast i tusen bitar

när du rev ner den antika spegeln

blev våra brister

osynliga