uppjagat städar vi

likt minröjare

efter kriget

hittar minnen bland ruinerna

torkat blod i betongen

skärvorna

våra vackraste glasljusstakar

som likdelar begravda

i en mental sarkofag

och vi rotar i alla lådor

där vi i mörka vrån förvarat

våra stämplade hjärtan

och ett glömt inkassokrav

för en tågresa

som aldrig blev av

men kanske är det inte för sent

att resa på nytt

nu när jag slutat dricka

och börjat hungra

hungra så att jag vill slicka

dammet från alla ytor

och flottet från våra fönster och spegelglas

tills dom glänser

förföriskt

i ett ögonblick

då jag kan se igen

eftersom du åter hittat

mina ögon under täcket