Nära Nirvana
Hon fann lyckan, levde med den, som om solen aldrig gått ner, som om regnet aldrig var vått
hon virade jorden runt sina fingrar, som om det alltid dagades en gryning, som om det aldrig nalkades en natt
hennes ögon speglade himlens ystra stjärnor snön var oskyldigt vit, himlen så oskyldig blå
när natten kom, dog gryningen, som om solen glömt sitt ljus, och mörkret, var ett nyfött barn
hennes hjärta vissnade, likt höstens sköra blad, som om det vore gammalt, färdigt att slå sitt sista slag
vad fanns mer att finna, när hon hade mött livet med kärlekens famn vad fanns mer att söka, då hon hade mött döden och sett dess rätta namn
hon hade svävat i sfären på moln, i en himmelssäng, hon hade seglat uti smärtans hav, fram och åter igen
hon fann slutligen stillheten det fanns inget mer att söka såren blev vackrare med tiden och i skuggorna fann hon tröst
kanske var detta,
sanningen meningen
vem kan ana?
kanske är hon,
nära nära
nirvana?
*(Musik: Michael Ortega "Inception")
Fri vers
(Fri form)
av
Nina.H
Läst 1358 gånger och applåderad av 51 personer Publicerad 2013-09-10 19:09
|
Nästa text
Föregående Nina.H |