Sömndrucken satt jag med min kaffekopp i handen,
och sneglade slött på utsikten, genom mitt alldeles för smutsiga fönster.

Det var dimmigt i morse.
Äpplena såg ut som små svävande röda bollar, i den grådisiga trädgården.

Förvånad såg jag hur någon plockade äpplen från träden.

En konturlös grå kvinna, med silverhår som räckte ned till midjan.

Stod där helt skamlöst och plockade äpple, efter äpple...

Det såg ut som att hon log före varje äpple hon tog, och innan hon lade dem försiktigt i sin korg.

Plötsligt bröt solen fram genom dimman, och visade mig en majestätiskt vacker älgtjur,
som sakta vandrade genom en gyllene arkad
av solstrålar.

Jag tappade andan av hänförelse, så överjordiskt vackert...

Jag kunde inte längre se den mystiska äppelplockerskan.


När jag öppnade dörren för att gå ut,
såg jag en korg fylld med röda äpplen vid nedersta trappsteget.

Var det ett väsen som plockade äpplen i min trädgård...?

Var det ett tecken från ovan...?