böjer jag mig än en gång
för livet

dess framfart
kurvor och diken
springer över mig
förbi
ifrån
medan jag ickelugnt sitter kvar
nästan halvligger
som det ofullkomliga jag är
kommit att bli
eller alltid varit

accepterat försökt förstå
accepterat igen
men ändå är det så svårt

nu är det oktober