En gedigen klocka
slår åtta
Sätter dig på en potta
du försöker spotta
Men inget kommer ut
din saliv är slut
Så du slutar försöka
att empatin föröka

Blir en råtta
som ingen får stoppa
All mänsklig måtta
du droppa
I en papperskorg
utan sorg
För du förstod inte
att du människan i dig förinta