Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Promenerar i slitna skor

 

 

 

 

 

jag är ute och promenerar

träden som var gröna har fått skönhetsfläckar

gula och röda

men ändå lika vackra

 

höstvinden blåser svalt

fångar mitt hår

jag blundar

och jag undrar

vart är jag påväg?

 

det sitter sprickor i asfalten

och när jag tittar ner

är det som att titta sig i spegeln

för jag har sprickor i mitt hjärta

jag har länge varit vilsen

men kanske har jag börjat hitta tillbaka

 

jag är en hopplös romantiker

och mina drömmars kvinna

hon har aldrig funnits

förrän du fann mig

jag trodde jag drömde

så jag nöp mig själv i armen

 

jag var vaken

 

sakta men säkert

skyndade du långsamt

in genom mina dörrar

ända in

till hjärtat

 

och när jag tittar på solen

när jag känner värmen

och blundar

det är då jag undrar

om du blir lika varm

när du tänker på mig

som jag blir av att tänka på dig

 

omkring trettio mil bortom skog och betong

där ligger du och läser

fyller din hjärna med information

och du är sådär jäkla vacker

att när man ser på dig

så känner man sig nästan dum

 

du säger att du tänker och tänker

men varje gång jag frågar

vad du tänker på

så svarar du ingenting

och jag undrar

om det är sanning

eller en av dina murar

 

jag är ute och promenerar

och för varje steg jag tar

känner jag hur hjärtat bultar

och jag undrar

om jag är idioten med de slitna skorna

som du vill glömma

eller om jag är han

som får stanna i ditt hjärta

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Nicklas
Läst 480 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2013-09-18 02:35



Bookmark and Share


  Micky VIP
Bokmärke <3
2013-10-01

  aol
verkligen en vacker stilla undran i en fin dikt,
2013-09-18
  > Nästa text
< Föregående

Nicklas