Regntunga skyar

och fuktvåt asfalt.

Södermalm är en ruin

utan dig.

Men jag klarar mig

på nåt sätt.

Ensam,

alltid så ensam.



Min vän,

under svartsvart lugg.

Ett indiebarn

med svart kajal.

Du lärde mig

att kärleken är blind på riktigt.

Att det är bäst att fördriva mörker

med mörker tillbaks.



Vi brukade dansa

genom natten.

Med stjärnor exploderade

i mitt huvud och runtomkring.

Du dansade alltid leende

till glad pop med sorglig text.

Och mitt hjärta grät

hemliga silvertårar, för oss.