Vi packade i eftermiddag ihop våra saker,
varma kläder, korgar och bullar i alla smaker.
Vi skulle till skogs till ett ställe som dräller
utav de godaste av de godaste av kantareller.

Vi körde några mil bortanför staden
iväg från betong och tegelfasaden,
efter många om och men hittade vi vår gömma
som vi varje år ändå lyckas glömma
men i år hade vi tur
med platsen i vår natur

Vi trotsade detta blåsiga väder
knäppte igen våra tjocka kläder
och klättrade ut för att se vad skogen företräder.

Vi hann inte långt och vi vet inte hur
men plötsligt var vi omringade av tusen små djur
en svärm av terror jagade oss genom skogen
och jag tror inte ens att svampen varit mogen

vi letade febrilt efter var vi ställt vår bil,
vi behövde fly fältet, iväg från Närkes Kil
våra kläder var fulla med krälande ting
och jag fick panik så det heter duga
sedan fick jag reda på att det hette Älgfluga

Det spelar ingen roll hur mycket du hoppar
de fäster sig fast med sina små kroppar
de är svåra att bli av med och biter gärna hårt
och är man rädd för insekter är det extra svårt
att inte drabbas av hysteri.

Vi flydde efter detta mil efter mil
i vår lilla röda raketbil
tillbaka till staden där vi hör hemma
och visst är det ett jävla dilemma
att behöva fly i en närkamp
när man egentligen vill plocka svamp

Men älgflugor är inte att leka med.

..Så vi hade vår skogspicknick i köket istället
för i det övergivna gömstället
där det vaktas av hemskheter
utan överlevnadsmöjligheter
gömmer sig älgflugans armé.

svamp får vi plocka något annat år.