Dikten är fin i sin lilla enkelhet, omaskerad och öppnar hjärtat. Men hur stort och svulstigt kan man bygga en poetisk skapelse? Med denna fråga hälsar vi Håkan Eklund välkommen!
Vem är Du?
En gift man i mina bästa år. Stolt pappa till underbara dotter Iris. Kroppen är fabriksarbetare brukar jag säga medan själen är konstnärlig. Jag sysslar med teckning, måleri, poesi och lite krönikaskrift. Allt på en amatörisk nivå, men ibland till och med för slant. Har gett ut två diktsamlingar och haft en del utställningar i hemstaden Köping.
Varför poeter.se?
När jag blev vuxen, alltså ungefär exakt på 30-årsdagen beslöt jag mig för att börja skriva dikt igen. Tidigare hade jag stått för texter i olika garageband och efter att jag blev äldre saknade jag den korta textformen. Jag sökte aktivt ett ställe där man kunde få respons på skrivandet och hittade ganska omgående poeter.se. Ett ställe som jag blev förälskad i.
Är kritik bra?
Jag är tudelad i åsikten. Det är sant att det är utvecklande att ta till sig kritik och tillåta sig förändras. Men vad säger att förändring är bra? I regel får man samma råd från flera håll och mitt paranoida jag funderar om den kollektiva rådgivningen skapar en mall. Den stora skarans uppfattning. Hur poesi ska skrivas och vara. Risken är att man bleknar i sitt diktande. Min poetiska utveckling tog stormsteg framåt via läsares kommentarer och tips på poeter.se. Även läsandet av andras poesi är utvecklade. Men nu för tiden är jag inte så kommenteringsaktiv längre. Mest för att jag älskar diktens helt anarkistisk sköna frihet och därför känns kritik, positiv eller negativ konstigt att ge. Jag brukar applådera det som är särskilt bra och förstås om man läser något omtumlande så meddelar jag detta till filuren.
Läser Du poesi?
Inte så mycket som jag kanske borde. Men poesi finner man runtomkring sig överallt, så ur den aspekten är jag storkonsument. Några poetiska favoriter är Edgar Allan Poe, Dambudzo Marechera och Bodil Malmsten. Den sistnämnda mest för att hon tycks så 100% poesi i sitt lilla rödhåriga väsen. På poeter.se gillar jag Saga-Sofia enormt mycket och Smultris som alltid trollbundit med sin poesi och sina bilder.
Bilder eller förbannad dikt?
Min grund i konstkvarteren är ändå att rita. Jag är säkert skadad av för mycket serietidningar som grabb men bieffekten är jag jag älskar att rita. Jag älskar att rita så mycket att somliga kallar mig illustratör. Jag har gjort en del skivomslag och annat. En sajt kommer inom kort att finnas för den intresserade. |
|
foto: Caritha Hynninen
Vad är på gång?
Jag är mitt uppe i ett för mig enormt spännande projekt. Jag har låtit olika musiker tonsätta mina dikter och sedan gör en annan figur film utav det hela. Projektet heter Containerhund och jag tror att det slutligen kommer bli en poetisk rockmusikal med tillhörande fotografibok. Just att samarbeta med andra konstnärer och konstformer är otroligt skojsigt. Kommer snart på en dvd nära dig.
Doghead som Containerhund?
Hade ett tag drömmen att skriva en diktbok med enbart teckningar. Det är en av fröna som ligger till grund för Containerhund. Hela berättelsen är att intaga både musik, film, text, bilder, teckningar och till och med ha funderat lite själv! Ett sagopussel. Containerhund är en film-bok byggd på min poesi. Det är en kollektiv skapelse och det får formas lite hur det vill. Själv kollektivet består idag utav 3 musikakter: Adopterade Kloner som spelar någon slags poetisk grunge, industrimusikern Methodical hatred samt Old school EBM-duon Container 90. Vidare ingår Cladam Englund, en begåvad filmare som bland annat har kultfilmen Evolutionens Slut på sitt samvete. Fotografen Rami Aaltonen dokumenterar projektets framfart och sist har vi aktören och teaterkraften Anna Adolphson som agerar hund ibland samt assisterar och allt i allo. Jag fungerar som spindel i nätet och är den drivande kraften. Men filmaren bestämmer över fotot och musikerna över musiken. Jag har gett ut två diktsamlingar och ville pressa gränser för vad man kan göra med poesi. Hur stort och svulstigt kan man bygga en poetisk skapelse?
Ett sista ord?
Fundera över vilken som är din superkraft, om du väljer den onda eller den goda sidan och även varför! Själv är jag osynlig på mörka sidan.
Poeter.se tackar därmed Håkan Eklund för viskande ord och skrikande poetiska scenakter från den ljusa sidan. |
