för det varma

för kokosblått
och örtgrönt


för kornens samlande ljud
vid vattenbrynet
och doften av januariregn
i en djungel, över palmblad,

mahalo





för kaffeplantorna
och för hur bergen knöt sig
runt mina vrister
i en dinosaurievärld
från tidigt nittiotal


- en ranch, ett paradis, en dröm
var du,


och det finns inga verb
som kan säga
smaken
av nyplockad ananas
eller vilken vulkanröd
färg förälskelse kan ha





inte visste jag

hur vackertont
ett havsdjup kan vara

inuti






du var aldrig vardag
du var serpentiner


när macadamianötter föll ner
och bambuskott sköt upp

så var du
vind, när hud brände in
och kjoltyg låg på


- sjungande
aldrig var du piskande
, bara öm,

mahalo






för där du ristade orden
i dina gatstenar, för det svarta saltet
som renade mina sår
och för jorden

du omstöpte mig i






och för jag kände mig hemma då.