Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Oförskämd

Hyllad genom en storm
Besvikelse, ensamt farande
i lugnt, oändligt nattskimmer

Över min stolthet ligger glas, en försäkring
glänsande splitter
det rinner levadne blod mellan fingrarna
med styrka, ren vilja
spelar jag mig med marionetten
aldrig så charmigt som förr

I tystnad färdas jag med begravda sanningar,
hjärtat fyllt med lupiner
andas inte som du
Färdas djupt ner i stömmar,
fantastiskt gungande, mitt hav

Jag smattras ut
splitter
i universums hjärta
spridd i ett ekande tomrum

- Jag tappar alla trådar

Färdas genom mörker
med stjärnor på mina golv,
dörrar kantade av lupiner
små fragment av
mig själv
eller den jag var
eller något att hänga själen på

Kanske blir jag kvar mellan klossarna
bortglömd, inklämd i overklighet
Vecken på handflatan talar om
Var jag är
djupa gravar, sänkor
ihåligheter
talar om att
jag är

Mellan dina tår
knastrar torkad blod




Fri vers av Fröken Stork
Läst 368 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2013-09-23 20:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Fröken Stork
Fröken Stork