Hyllad genom en storm
Besvikelse, ensamt farande
i lugnt, oändligt nattskimmer
Över min stolthet ligger glas, en försäkring
glänsande splitter
det rinner levadne blod mellan fingrarna
med styrka, ren vilja
spelar jag mig med marionetten
aldrig så charmigt som förr
I tystnad färdas jag med begravda sanningar,
hjärtat fyllt med lupiner
andas inte som du
Färdas djupt ner i stömmar,
fantastiskt gungande, mitt hav
Jag smattras ut
splitter
i universums hjärta
spridd i ett ekande tomrum
- Jag tappar alla trådar
Färdas genom mörker
med stjärnor på mina golv,
dörrar kantade av lupiner
små fragment av
mig själv
eller den jag var
eller något att hänga själen på
Kanske blir jag kvar mellan klossarna
bortglömd, inklämd i overklighet
Vecken på handflatan talar om
Var jag är
djupa gravar, sänkor
ihåligheter
talar om att
jag är
Mellan dina tår
knastrar torkad blod