Höstens mörker fördjups,
prövar tålamod,
långvarig, även fascinerande,
utmattande!
Solen snart endast ett synrandens sken.
Livet går i dvala.
Kölden tilltar, kniper din kind, bitande kyla,
iskall stelnar stilla sjöytan till en isspegel!
Månsken belyser, målar blekt,
förstummar,
färgmättad synrandens mystiska vandrare,
nattsol!
Första snön, snöyra,
i sakta mak tätare,
snart ogenomskinlig, snödriva,
snöskulptur!
Stjärnfall överraskande, spritter till,
mystiskt,
vintrigt himlavalv lever, är ej dött.
Ett mysterium!
© Heikki Hellman 2013-09-27
Nästa text
Föregående
