Nuet örfilade mig.

Nu vet jag hur det känns, att vakna.
Jag grät och grät, något var på väg att brista.
Illusionen av kontroll.

Livet rinner som en strid ström medans jag står och ser förvånat på, stressen rider i mitt inre.

Den som inte brinner ut, brinner inne och kommer en vacker dag, när sista kronbladet har fallit till marken inse att livet var inte långt,

det var kort.

För det finns ingen morgondag ej heller igår,
det finns bara en dag och


det är idag.


Helena 2013-09-29