Det skulle kännas som när Rachel äntligen får veta Mike’s hemlighet. När Mike och Rachel gör det i arkivrummet mellan väggarna fulla av pärmar.

Det skulle vara med gråt i det ojämna andetaget och nariga läppar. Skräckblandad åtrå och utelämnande närhet. Det skulle vara att på en och samma gång erövra alla mina tankar de senaste nio månaderna. Och så alldeles nära, alldeles inuti dina isiga ögon, skulle jag se Kristian Gidlund, vars ord skulle explodera i en migrän, mitt i branden, mitt i euforin.

Låt inte känslorna stanna i era bröst.

Min mun öppen. Oförmögen att försegla igen. Oundvikligt. Hur du skulle hejda dig. Dina händer om mina armbågar. Din otolkningsbara blick.

Ditt mysterium. Nu plötsligt också mitt.