andas ett tema av sjukvård detta måhända...och lite till..som vanligt vet jag aldrig vart mina stigar går..hur mina texter och känslor kompatibla med varandra ska ända;)
min respirator....
jag är på väg
och det ska bli så skönt
även om stigen är lång
stenig och krokig
lutar mig fram mot en brant
redo att falla fritt
för jag vet att du kommer att
ta emot mig
med öppna armar för att
ta emot de spillror som
en gång var jag
din kärlek börjar redan att hela
mina infekterade sår
agrafferna som varit fästa i mitt
oformliga hjärta
har vi klippt upp nu
jag andas av egen kraft nu
och läker mer för varje dag
och varje ord du smeker mig med
de omfamnar mig
att du inte är här fysiskt just nu
spelar ingen roll
du är ändå så nära
som ingen annan
känner din andedräkt genom
telefonluren
och kan på konstgjord väg
befrias från den kärlekslösas
smärtor och sjukdomar
det är inte längre jag
jag känner allt så starkt
för varje dag blir jag allt säkrare
och behöver ej längre fantisera
om kärlek så vacker och fin
sagan blir sann
och prinsen är du
tänk vad man kan få vara
med om i ett liv
detta är levande historia
helt klart!