Redan medlem?
Logga in
Du var min...
Du försvinner sakta in i dimman, jag ropar min hals hes, men du förblir försvunnen.
Jag letar och letar, jag söker förbrilt, paniken sprider sig ut i min kropp.
Nu står jag där helt förlamad, utan möjlighet att röra mig, helt tom i hjärnan.
Dränerad på alla tankar, blodet lämnar mig sakta, ingen framtid finns kvar.
Bara ensamhet och tystnad, där det fanns skratt och ord, finns nu bara tystnad och kyla.
Kylan omsluter min kropp, tränger in i min märg, jag svävar långsamt bort, helt utan riktning och framtidshopp.
Fri vers
av
Den gamle
Läst 325 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2013-10-01 22:58
|
Nästa text
Föregående Den gamle |