Redan medlem?
Logga in
Hon går mot dvala
återuppstånden hon grönskar betagande vacker och skön spirar av nyfikenhet och iver
en ljuv jungfru purung och grön
när blommornas nektar savar hon doftar sött i varje knopp passionen blir till hetta
hon når höjder i euforins topp
hennes varma lekfulla dagar övergår till glödande rodnad ljuset i hennes ögon, mattas av
dag för dag månad för månad
av vindens berörande smekning hon klär av sig sin röda skrud hon låter sig sakta förföras
löv för löv hud mot hud
hon skälver en sista gång när hon i kylan, naken står inväntar sitt täcke för natten
då hon åter i dvala går
Bunden vers
(Rim)
av
Nina.H
Läst 1335 gånger och applåderad av 65 personer Publicerad 2013-10-03 14:18
|
Nästa text
Föregående Nina.H |