Det var ett jävla kacklade
alla hade sina teorier
vissa predikade hade lärt sig tyda drömmar
Andra hade sett tecken
ingen av dem skulle gjort succé som försäljare

Han ville bara tömma den sista luft han svalt
skrika ut
Be alla jävlar bara hålla käften för en liten stund






Vid det här laget
Efter sju veckor fram och tillbaka
hade han lärt sig höra skillnad
nu var det träskorna från korridoren som närmade sig
långsamma långsamma steg


Han kunde inte motstå att tycka synd om sig själv
han blickade tillbaka på ett liv som närmade sig slutet



Innan dödsdomen blev bekräftad skulle hans
diagnosfria sinne ge honom ett ärligt svar
- Vad skulle han ha gjort annorlunda


...

Dörren öppnades
kacklandet tystades ner
läget var kritiskt

Patienten var en medelålders man
en pionjär
ända ut i fingerspetsarna
han kunde lära om talets gåva
men hade valt att samla på orden



Allvaret dödade nyfikenheten
utan några tröstande ord lämnade
besökarna de båda männen ostörda







För att få befria sig själv
ville han innan domen
bekänna sin skam



Patienten;

"Jag vet hur det ligger till doktorn, men innan du säger det.
Jag vill inte ändra på mitt liv.
Visst finns det val jag än idag inte begriper mig på.
Men mitt liv har präglats av fina personer som lärt om
stöttning tilltro och kärlek- Jag har känt mig älskad!
Hur beklagar man ett sådant liv...

Dessvärre har jag varit en sann ordsamlare.
En mycket fattig man.
Skulle jag få backa bandet så är det
de välvilliga orden jag hade frigjort.

Du förstår,
när man har förmågan att ge
utan att slösa men istället väljer att spara.
Då har man varit allt annat än rik..."




Läkaren sa;

"Jag ska inte ljuga för dig.
Du kommer att ha en väldigt tuff tid framför dig.
Du kommer känna hat, förtvivlan, förvånas över världens orättvisa...
Men nu är du benådad, vi har lyckats utesluta alla tänkbara sjukdomar.
Idag är du en frisk man, som jag inte vill vänta en sekund med att få skriva ut."
---