Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

120 sekunder



ett inramat minne ligger i ett svartvitt fotografi
av världar som kolliderade under, under allting
men hon ler när fotot faller ut ur jeansens ficka
plockar upp och sätter sig igen på den höga stol
vid baren som fick henne att känna som att hon
kunde sväva, när fötterna dinglade 17,5 cm från
golvet, fotot ligger på bardiskens blänkande yta
intill den rykande kaffekoppen, hon fingrar och
vrider det i rastlös manöver - tänker och tänker
känner en hand på axeln som säger - jag tror att
du tappade den här, en främling ler och håller i
en neonfärgad tändare som brinner när hon har
snurrat 180 grader på sin knappstol för att möta
hans blick och elden - jag röker inte, sa diktjaget
men jag lånar gärna den där tändaren en sekund





Fri vers (Prosapoesi) av Silverbjer
Läst 423 gånger och applåderad av 22 personer
Publicerad 2015-02-14 09:55



Bookmark and Share


  Henning Hson
Gillar denna!
2016-08-24

  Nitram P VIP
De realistiska detaljerna levandegör. Samtidigt finns här ett skeende som får ett både roligt och överraskande slut! Detta var en givande läsning!
2015-02-21

  Ulf D VIP
De noggranna angivelsena förankrar texten i en värld som är mätbar, i tid och rum. Scenen blir tydligare där i baren men också frågeställningen om noggrannheten, där med den halva centimeten. På en klassisk pinnstol, jag har i det här rummet är tvärpinnen, 12 centimeter upp från golvet, naturligtvis kan det vara storleken på fotot som ger hjälp att uppfatta höjden med ett vältränat öga.
Tiden då det här sker är inte lika bestämd, förvisso efter det svartvita fotografit kom i mer vardagligt bruk, så slår det mig plötsligt om det hade varit en en glasplåt, daugerrotypi, kanske rent av en teckning hade tanken, tankarna kring texten blivit lika konkreta? Här är det tredje persons perspektiv, fram till "-jag röker inte", som bryts med orden "-tänker och tänker" det allseende diktjaget gör sitt inträde, kanske för att förstärka "i rastlös manöver" och ge oss tid att kanske förstå det som skall hända med fotografiet, som en kommentartext redan avslöjar. Om hon istället hade snurrat runt fotografiet tjugotre och ett halvt varv vad hade hänt då med diktjagets intervention? Måhända är det reflektionen här av en reflektion, som betraktande av fotografiet utgör i en annan tid, som gör att i min läsning texten får flera dimensioner.
2015-02-15

  träsnidaren
Intensivt!
Närvaron i texten är total.

Spännande.
Snyggt.
Starkt.
2015-02-14

  Lars Hedlin VIP
Starkt i känslan sitter minnerna kvar..Bra framfört :)
2015-02-14

  petter rost VIP
Och i en skälvande sekund väntar jag på diktjagets nästa rörelse. Men... tack, den får jag inte veta, inte heller vad fotografiet återger. Ditt poem slår som ett hjärta av återhållen dramatik, det blir svårt att släppa.
2015-02-14

    ej medlem längre
fint flöde genom hela berättelsen. jag skulle prova att gå ett steg till och utelämna punkterna som höjer tempot ytterligare..
2015-02-14

    ej medlem längre
Minne av något betydelsefullt..

2015-02-14
  > Nästa text
< Föregående

Silverbjer