När nattens mörker äntligen släppte greppet om henne
öppnade hon ögonen
för att i nästa sekund bli bländad av ljuset.

Hon öppnade sitt hjärta för att ta emot det hon såg
men eftersom hon levt i nattens mörker
fanns inte den styrka som krävdes
för att låta de klara intrycken flöda fritt.

Hon hade förmågan att navigera i mörker
det hade hon många års erfarenhet av.
Hon visste precis vad som behövdes
för att smyga igenom skuggorna
och i hemlighet betrakta dess innehåll.

Men i ljuset var hon nybörjare.

Hjärtat kved av smärta
och vred sig våldsamt
för att slippa ljusets obarmhärtiga
drift att penetrera mörkrets lugnande verkan.

Men hon stod kvar där
mitt i allt
och såg hur iskvinnan smälte

Och hon brände sig på ljusets strålar
men visste att någon dag

någon dag!

skulle hon få återförenas
med sitt längtade paradis.