Alla som korsar min blick ler och lever.
Dom går med lätta steg till nästa hållplats för deras lycka.
Lycka är för mig en illusion, ett skådespel med världen som aktörer.

Jag har funnit min plats vid sidan om banan.
Jag är publiken som roas utan engagemang, men utan tillhörighet till något lag är matchen enbart underhållning.
Ser in i min egen bur, fylld med skrämmande känslor och gråtmilda stönande tankar.

Vissa har en uppenbar gåva att finna livet.
Vissa har en talang att attrahera sig själv och andra.
Min spegel vittnar om en talang som uppenbarar sig bara i drömmar.

Så jag står kvar här på läktaren och söker efter det som driver mig.
Vad som än händer så finns det alltid leenden i världen.
Vi förtappade själar.
Vi som älskade och förlorade.
Vi som besteg berget och fann oss själva på marken.
Vi som avundas dom som klättrade upp igen.
Vi har ingen oas i vår öken.