Den där unkna instängda luften, lukten av svettig sömn och drömlöshet, lång var natten och kall och het och mera. Mobilens alarm spelar upp till salsa med sin polyfoniska signal och hon stänger av, rullar ur värmen under täcket och tar stöd mot dörrposten på sin väg mot duschen.
Hennes tofflor är ljusrosa och har använts flitigt och idag är de nog mer grå än vanligt.
Den klumpiga träklockan på väggen i köket visar på sju och ungarna har inte vaknat än och det är lite drygt fyra timmar kvar tills hon kan handla.

Kliver i badkaret och vrider, munstyckets ångande vatten, hon tillåter sig luta bakåt i karet och vila ögonen en stund, minnesbilder spelas upp och byter av varandra och glider över i dröm.
Hon vaknar med ett ryck och armarna har elefanthud. Tinningarna vibrerar av huvudvärk och små blixtrar åker upp och ner längs synfältets ena kant och hon måste väcka dem. Nu kan det inte vara långt kvar tills öppningstimmen, hon brukar alternera mellan systembolagen i grannorterna och idag blir det bolaget som ligger närmast, hon är alltid rädd att någon ska undra, fråga.

Hon står utanför barnens dörr, hon lutar sig bakåt och sträcker ut ryggen och hindrar sig när hon ska till att knacka. Hon står där utanför ett tag, tittar på bokstäverna som stavar deras namn och hon köpte dem inne i stan för flera jular sedan, hon sluter ögonen och varmt vatten tränger fram mellan fransarna. Hon knackar på, hon säger
- God morgon.
Väntar tills hon hör något röra sig där inifrån och skyndar sig tillbaka till sängens värme.

Hon vaknar av mammans knackning och god morgon. Hon tittar på klockan och ser att de är rejält försenade och inte hinner äta frukost idag heller, fast oboyen är ändå slut och ostmackorna är liksom inte lika goda då.
Hon klättrar ner från våningssängen och ruskar liv i sin lillebror som drar täcket över huvudet och nyper hennes underarm när hon sliter bort värmen och ställer fönstret på glänt, släpper in kyliga morgonvinden.
Hon kollar sig i spegeln med bubbliga ramen som hon själv valt ut på IKEA förra helgen och hon borde tvätta håret, hon hinner inte tvätta håret. Svärtan under ögonen visar nattens vakna timmar och idag ska hennes klass ha gympa med parallellklassen, 7b.

Hennes lillebror sätter sig upp med benen slokande över sängkanten och hon rufsar om i hans tjocka mjuka hår.
- Du måste klä på dej nu, skolan har redan börjat. Om vi skyndar så hinner vi med kvart i bussen.
- Men jag ska åka skridskor idag, jag vill ha pannkaksrullar som matsäck.
- Helvete. Fan varför har du inte sagt något.
Hon knyter nävarna spänner hårt så att knogarna vitnar och hon biter ihop tänderna, naglar fast honom med blicken.
- Kunde du inte sagt det igår, nu är det för sent fattar du väl.
Han svarar inte och blicken har fastnat uppe på taket på huset snett över gatan.
- Var har du skridskorna.
Hon tar ett djupt andetag höjer rösten.
- Skridskorna, var är de.
Han sitter tyst och hon rotar i byrålådorna och rafsar ihop kalsonger strumpor tröja och mjukisbyxor och slänger högen på golvet framför honom.
- Är du inte klar om fem minuter så går jag utan dej. Fattar du.
Han gräver med fötterna bland kläderna och försöker lyfta upp de röda strumporna med tårna.

Hon smäller igen dörren och står mitt i hallen alldeles stilla alldeles tyst, fingrar på silverplupparna i öronen och hålen är nygjorda och fortfarande såriga.
Hon går ut i köket och ser att på bordet ligger en gulnad ost och ett paket margarin, knäckebröd och formfranska och hon kletar ihop några skivor, lägger dem i en plastpåse.

Försiktigt öppnar hon dörren till mammans rum, tittar rakt in i mörka luftväggen.
- Mamma.
Hon viskar.
- Vet du var hans skridskor är, han har utflykt med skolan idag.
Hon går fram och sätter sig och sjunker ner i madrassens varma mjuka sängkläder.
En hand smeker sakta hennes rygg.
- Lillgumman jag måste få sova, jag har sjukskrivit mej idag för jag tror att min migrän har kommit tillbaka och jag mår illa och jag tror att jag har feber och jag får aldrig sova ut och jag kan inte hålla reda på alla era saker de får ni faktiskt göra själva.

Bussen går om två minuter och vid busshållplatsen väntar folk tålmodigt och de står där tillsammans och de står där ensamma.

Och hon tittar ner på sina händer och på sin mammas siluett och tittar ut över rummet och mörkret som gör allt färglöst och hennes mamma är alltid hemma nu för tiden och det blir ingen skridskoåkning för honom idag och de bekanta knivarna in ut in ut genom bröstkorgen. Hennes mamma vänder sig om begraver ansiktet bland kuddarna.
Hon går, stänger tyst sovrumsdörren och två steg genom hallen drar igen dörren till toan.

Hon kippar efter luft hyperventilerar och hänger över handfatet, glider ner med ryggen mot badrumskaklet, ur fickan drar hon fram en ask som det förut var halstabletter i och öppnar tittar på ett mjöligt piller och en säkerhetsnål. Viker upp mudden på tröjärmen, händerna är kalla och handflatorna fuktiga och hon sticker nålen i handledens tunna vitblåa hud. Sticker fort upp ner upp ner. Hon blundar.
- Hallå. Var är du.
Hon gömmer huvudet i händerna, de måste gå till skolan nu för bussen har gått och det lönar sig inte att vänta till nästa.
- Jag kommer.
Hon ställer sig upp lutar huvudet under kranen och sköljer ner pillret med ljummet vatten och säkerhetsnålen läggs i asken. Hon öppnar badrumsskåpet och rotar runt bland tandborstar smink tops ladyshave och några kartor huvudvärkstabletter en burk vitaminer och hittar den vita plastburken med röda triangeln och suddiga pappersfliken med hennes mammas personnummer och ”en tablett vid behov mot ångest”, skakar ner några piller i asken, burken är snart tom och hon öppnar dörren och säger,
- Var är du då, vi måste gå nu.

Hon rycker åt sig hans jacka och väska och slänger ner påsen med mackorna, hittar sin egen väska under dunjackan på golvet och kollar så att biologiuppgiften ligger nerpackad ”äppelbitens väg genom kroppen” hon har kopierat den från en sida på Internet. Ut i köket.
- Va fan hörde du inte, jag sa att
Hon hejdar sig tittar på honom där han står vid diskbänken med stora tårar rullandes ner för kinderna, tre fingrar håller han upp. Tre tomma vinflaskor under diskbänken. Hon är framme hos honom tar hans hand, rufsar om i håret.
- Om vi skyndar oss så lovar jag att springa in på sju-elvan och köpa en kalle-tidning till dej efter skolan.
Hon låser ytterdörren, gäspar skyndar ner för trapporna med honom efter sig och gäspar stort, tabletten har fått effekt och hon ler lite, huvudet känns tungt.

De traskar fram längs betongens raka rader på blöta löv och han småspringer för att hinna med, hans ryggsäck har för långa band och slår mot rumpan. Promenaden som i vanliga fall tar minst en halvtimme tar idag en kvart.
Hennes steg rycker honom fram mot skolans högresta byggnad, hennes blick är redan inne i gympasalen och mest i omklädningsrummet och fukten från duscharna. Hon ser att han tagit på sig sin favorit keps idag igen, en rutig och den är alldeles för stor för honom.
- Måste du ha på dej den där.
Han tittar upp, når henne bara till axeln.
- Vaddå.
- Ja, måste du ha på dej den där gubbkepsen. Jag har ju sagt att de är typ som att be om att bli mobbad.
Hon drar honom hårt i armen uppför trapporna till 2b:s pappersblommor och dörren är stängd,
hon rycker åt sig kepsen stoppar ner den i sin väska och drar igen blixtlåset.
- Nä jag vill ha den.
Hon ignorerar, kränger av honom jackan och hänger upp den på kroken med hans egengjorda namnskylt över.
- Du jag har lite saker att göra efter skolan så du får ta bussen själv, det fixar du. Jag köper en kalle-tidning som du får ikväll. Ok bra.
Hon öppnar dörren till klassrummet och ursäktar förseningen och puttar fram honom till hans bänk.
Det trycker över bröstet och klasserna 7a och 7b har redan börjat sin gymnastiklektion och
hon tar trappan tre steg i taget hoppar sista biten och är ute i mulna dagen. Gymnastikbyggnaden är ett fristående hus men ligger bara några steg från huvudbyggnaden.

Hon hänger upp dunjackan på en av de lediga krokarna i omklädningsrummet jackan är vit med märket i svart på ryggen, knölar ner munktröjan i väskan och böjer sig fram och drar ner blixtlåset i sidan på mockaskorna som hon och hennes mamma köpte nere i city förra vintern och de har tjock sula och går en bra bit upp på smalbenet. Jeansen har hon ärvt av en kusin och själv sytt in så att de smiter åt nästan som om det vore stretch.
Det bubblar i magen den spänner och hon inser att hon varken åt lunch eller middag igår utan bara några ostbågar på ungdomsgården.
Hon står framför halvfigursspegeln och hör hur det skriks och skrattas i salen ovanför, hon drar upp linnet och tar några djupa andetag drar in den platta magen och ser hur huden spänns över revbenen över höftbenen, känner hur byxlinningen skär in och kommer lämna ömma röda skåror som ett band under naveln.

Dörren öppnas och ett blont huvud med hårt markerade ögonbryn tittar in.
- Å va nice, tja gumman.
Hon försvinner från dörröppningen någon sekund och ropar bort i korridoren,
- Hallå. Hallå du hon är här nu.
Hon dyker upp i dörren igen och de pussar varandra på munnen och efter kommer en mörkhyad tjej med stora ringar i öronen, puss på munnen.
- Fan va sen du är, vi trodde inte du skulle dyka upp alls idag.
- Ne men det va lite strul hemma, har nån av er mascara, täckstift också.

De trängs framför spegeln och den blonda målar med samma penna hon använt till brynen runt sina grågröna ögon och täckstiftet passas runt, mascara lager på lager.

Hon drar i tjejens stora ringar och håller om henne bakifrån och säger,
- Jag vill dra härifrån, kan vi inte skippa biologin och dra hem till dej, jag har med lite godis till oss.
Tjejen lösgör sig från hennes omfamning och borstar ut rouge över kindbenens mörka hy.
- Vad då har du tagit mer, tänk om din morsa märker.
- Äh inte en chans att hon gör, hon har två burkar till i sitt nattduksbord som hon inte ens öppnat.
Hon drar fingrarna genom håret, hon måste verkligen tvätta håret och i morgon bitti ska hon se till att hinna, sätter upp det med en snodd och rufsar till, det bränner i magen och letar sig upp genom halsen frätande illamående.
- Så jag har typ ett halvt apotek hemma.
Ringtjejen skrattar den blonda skrattar och hon skrattar så ögonen tåras och säger,
- Ska vi dra till dej eller, jag pallar inte biologi idag och eran klass har väl matte eller hur.
- Ne men träslöjd och det är nästan ännu värre med det där gubbsjuka äcklet som lärare.

Hon halar fram asken och den blonda står för dörren så att ingen kan gå rakt in och de turas om att hålla för, en i taget sväljer de ett piller var men hon tar två utan att de märker, sedan fort på med dunjackorna gympaskor och mocka och med väskorna över axeln småspringer de ut från omklädningsrummet och över skolgården. Hon ropar,
- Gud va skönt att dra härifrån.

De drar ner mot hamnen går förbi de stora finlandsfärjorna och den blonda tar upp ett ciggpaket bjuder runt, hon vet att den blondas mamma är sträng om man jämför med hennes.
Hon minns när hon gav sitt undangömda ciggpaket till sin mamma för att hindra henne att gå till affären full och hur rädd hon var att hennes lillebror skulle vakna och sedan den dagen röker hon när hon vill. Hon är inte säker på om hennes mamma kommer ihåg att ciggen kom från henne eller om hon märkt att hon brukar röka på deras balkong eller om hon sett att hon ofta är blank på ögonen eller om hon märkt att hon aldrig följer med honom hem efter skolan längre och hon är inte säker men vilket som gör det ingen skillnad.

Ringtjejens skarpa ögon och swintoknut, hon är adopterad från Eritrea och hon bor nära skolan i en luftig fyrarummare som nästan är hennes egen sedan föräldrarna börjat resa med sitt företag, hon trycker in en fyrsiffrigkod, hissen upp och den blonda drar bak sitt ljusa hår i stram tofs.

Vita rum och ljusa möbler, slask från skorna. Hon tittar på klockan tittar på pendeln och glaskupan runt. Hennes lillebror slutar skolan om tre timmar och nu är klockan tolv och magen vill ha lunch men hon mår illa.
- Har de någon sprit vi kan sno.
Ringtjejen vänder sig mot henne, lutar huvudet åt sidan och säger,
- Klart de har.
Den blonda hoppar fram bakom en fåtölj och med broderade linnekuddar drämmer hon till dem i huvudet och slänger sig raklång ner på golvet och skrattar.
- Va jobbig du är, du kommer få igen senare.

De sitter i en ring på vardagsrummets tjocka matta och är varmt rosiga efter att noggrant ha letat sig igenom hela lägenheten i jakt på något med alkohol och de häller ner gin i en halvfull petflaska Fanta. Dricker snabbt låter flaskan gå runt och hon fyller munnen med stora klunkar och det blir lättare att få ner söta drickat efter varje varv som går.
Det värker i hennes mage och hon lutar sig bakåt och knäpper upp de första två knapparna i jeansen.
Någon av tjejerna sätter på en bränd blandskiva med låtar som hon kan känner alla bokstäver i och de sjunger högt men hon blundar och en snabb spiral drar henne neråt.
När de dansar mot varandra och inte ser henne där nere på golvet kastar hon in två piller ur sin ask i munnen, de luckras upp smakar beskt innan hon hinner svälja och hon kämpar för att hålla tillbaka vattniga uppstötningar.

- Jag är så seg nu.
Hon gnider med fingrarna i ögonen och blicken dimmas hon tycker att rösten låter grötig när hon pratar.
Den blonda och ringtjejen lägger sig bredvid varandra i mjuka soffan och fnittrar sätter på tecknat och röker för ringtjejen kommer hinna vädra många gånger innan hennes föräldrar är tillbaka från senaste resan. Hon vänder sig mot dem och säger,
- Kan jag låna din säng, jag måste vila en stund är så borta i huvudet.
- Visst gör det du.

Hon stiger in i ett ljusblått tapetserat rum med foton och affischer och hon slänger sig på sängen, tittar på det snurrande taket och klisterstjärnorna som åker runt i cirklar. Klockradion bredvid sängen lyser klart 16.00 och hon ser siffrorna och hon ser dem suddas ut.

Ungarna är inte hemma och det är reklam på tv, hon slår på text-tv och det digitala uret visar att klockan precis passerat fyra. Ungarna borde varit hemma vid det här laget eller var det något speciellt de skulle göra efter skolan idag kanske. Hon drar på raggsockorna på kalla frusna fötter och stoppar in dem i sina ljusrosa grådaskiga tofflor, vinet har hon hällt i en mugg av gammal vana i fall någon granne skulle titta ut när hon röker på balkongen så ser det fullt normalt ut med kaffe som sällskap. I morgon är det helg och hon har planerat att köpa glass och bananer och göra marängsviss.

Hon borde äta någonting och hon borde dammsuga åtminstone torka av i köket och ställa in tallrikarna i deras minivariant av diskmaskin som står på diskbänken. Hon stöter med axeln mot insidan av balkongdörren som smäller till och handtaget på utsidan har grävt ett litet hål i betongväggen som smular varje gång dörren far upp. Hon halkar på balkongens frusna yta och lite rödvin skvimpar ner på toffeln och tårarna börjar rinna hon torkar bort dem, tårarna fortsätter rulla och hon låter dem. Röken dras långt ner i lungorna och kylan arbetar sig sakta genom långkoftan med skärp i midjan genom mjuka ingångna jeansen och långkalsongerna genom lager efter lager och in genom bristande huden, revbenen, bröstkorgen.

Hon kastar ut ciggen, ser glöden dala mot fuktiga gatan. Sväljer det sista sura röda i muggen och går tillbaka in. Hon skruvar upp värmen på elementet och rycker åt sig flisfilten från soffan och drar den tätt intill kroppen. På det låga bordet står en halvfull baginbox, hon köper helst på flaska men det är mer praktiskt så här och hon tar flaskan och fyller på koppen, går mot sovrummet. Kroppen arbetar för att hålla nere vätskan och hon sparkar bort gympaskorna med kardborre i storlek 34 som ligger mitt på hallgolvet. Hon faller ner i sängens mjuka röra av lakan, kuddar, filtar och täcke. Med koppen stående urdrucken på nattduksbordet försvinner hon in i sömnen.

Han sparkar på skolgårdens småsten, i ryggsäcken ligger ostmackorna varma och trasiga och fortfarande nerpackade i sin plastpåse. Han håller väskan hårt i handen och banden släpar mot markens grusiga vatten.

Busshållplatsens skylt närmar sig och han vänder sig om och tittar på skolans stora klocka med tunga visare. Han slutade för över en timme sedan och har suttit i biblioteket och läst serietidningar sedan dess, han har ingen brådska hem men den här bussen måste han ta om han inte vill gå.
Det har börjat mörkna ute och han står ensam vid hållplatsen, träden kastar sina skuggor mot honom och han flyttar sig några steg närmare gatlyktan. Hans hår står som en trasslig gloria kring runda ansiktet och han tittar bort mot hörnet som bussen snart ska svänga runt och magen låter, bråkar, kniper.

Den långa dragspelsbussen är några minuter försenad och nu kör den snabbt fram mot honom, bromsar in och dörrarna öppnas, han klättrar med stora kliv uppför höga trappstegen. Bussen rivstartar och han hoppar in på sättet alldeles längst fram i bussen, nästan bredvid busschauffören och om det kommer en tant måste han resa på sig det vet han.

Han tittar ut genom de stora glasrutorna och bekanta gator passerar, bussen har redan stannat vid många hållplatser och hans hållplats var det flera kvarter sedan de åkte förbi.
Bussen är två minuter försenad och vid busshållplatserna väntar folk tålmodigt och de står där tillsammans och de står där ensamma.