vill minnas att jag var någon någon
gång
en sliten ryggrad och den inbitna stanken av
ånger bevisligen

inget att ha

trots allt trots det dom
ramlade in och avlöste varandra
unga män med hjärnor dövade av alkohol fortfarande
drömmande lidande jag led med
dom för dom
svankade svalde
höll om dom om nätterna

hjärtesorgen
när dom drog sig undan jag var
disposable
ironiskt hur jag alltid hånat det som golvade mig nu

fick ett tomt ciggpaket en gång
prince
ett leende och en puss i pannan innan dörren slog igen
andas helt plötsligt hopp

förvirrad

skulle strimla hud äta ett apotek
dö
blodig och benvit men nej

jag andas

och varje andetag är det första varje hjärtslag
en brandyxa i bröstkorgen så ovant

verkligheten