nu var han trött -
hade hunnit berätta allt
tänkt genom sitt liv
i stora drag, och i små
perioder,
de flesta människorna -
han hade gjort det
han kunnat och det mesta
av det han velat;
tanken om att det fanns
spännande ting kvar
som väntade om det blev
ett liv till, fick
honom att le med stängda
ögon; han hade
drömt om mor och far, broder
som drunknade blott
fem år gammal i ån en
tidig vår...
varma tröstande drömmar,
de hade välkomnat
honom, han hade
varit hos dem och pratat,
så verkligt, som nu;
han hade känt en lust att
stanna hos dem, ej
komma tillbaka i kropp,
men han fick vara
till tåls, han kände till de
glimtar av liv han hade
kvar att leva, -
allt var menat, fridfullt
det kändes som
en ängel redan höll
i hans hand,
visade kärlek och lugn
utan ord - han var ej rädd