I det sparsmakade får man själv färglägga oceanerna. Smaragdgrönt, kanske. Eller marinblått. Gränserna sätter man själv.

Det finns en minimalism som lämnar utrymme åt fantasin.

Ser man inte dessa möjligheter har man inget att tillföra.

Yoko Ono sade en gång: "Musiken får ni själva föreställa er."

Vi hade en gr¨stad. En tom arbetsyta. Den fyllde vi. Med det som fanns inom oss. På gott och ont. Men vi satt inte bara och klagade över hur tom staden var.

Visst var vi kritiska, men vi hade kritor, inte bara kritik.

Neonråttor.

LARZ GUSTAFSSON   20/10 2013