Den välbekanta doften. Så hemtrevlig. Så välkomnande.
Den välbekanta synen. Så ljus. Så fridfull.
Det välbekanta ljudet. Så lyckligt. Så lugnande.

Dem visste att jag var där.
Dem hade hört mig för länge sen.
Jag kunde inte låta bli.
Jag ropade på dem.
Dem var mina vänner. Min trygghet.

Jag smekte deras hals.
Jag tryckte min hand om deras mular.
Jag lyssnade på deras tysta frustande.
Jag var hemma när jag var med dem.
Jag var trygg när jag var med dem.

Den stora katten hoppade upp på min axel.
Den stora hästen frustade i mitt öra.
Allt var som det skulle vara.
Det var så enkelt. Det var så enkelt att bara vara.

Hästarna var min trygghet.
Hästarna var mitt lugn.
Dem hade varit med om så mycket.
Jag räddade dem.
Dem räddade mig.

Den välbekanta doften. Så saknad. Så intensiv.
Den välbekanta synen. Så smärtsam. Så älskad.
Det välbekanta ljudet. Så lugnt. Så tryggt.