Det känns omöjligt,
att jag en dag ska få omfamna dig.

Men imorgon när jag vaknar,
är jag redan där igen.

Fast i fällan,
där jag varje dag fastnar med foten.

Jag ser dig,
hur vacker du är.

Alla barriärer sprängs,
ingenting är omöjligt.

Jag är där i tanken,
där jag vill vara själv.

Förnuftet tilltar,
men jag slår ner det direkt.

Jag får se dig,
men har inte modet.

Du är nära,
men jag är borta.